Kolmården

I förrgår var det fest hos mig tydligen. Det började rätt segt. De som var där var liksom inte de som egentligen brukar hänga med varandra. Men som alltid räddar vårt kära sociala smörjmedel, alkoholen, hela dagen. Allt var chill. Men... Plötsligt berättade jag om spotify-funktionen "year:" och då spårade det. Enrot började spela samtliga 1hit-wonders från 1998. Någon fick en idé om att ha en nostalgi-fest i tio delar med musik från varje år av 90-talet. Sen skapades det en facebookgrupp och ett gruppfoto på alla som var där. Det var så konstigt.

Talklubben.

Klockan 09.06 dagen därpå gick bussen från Ryd. Jag, Joanna och Palö skulle dra till Kolmården. Jag var sjukt förhoppningsfull, jag hade inte varit där på säkert femton år. Vi skulle bli insmugglade av Sub-pop i en jeep. Alltså, det var helt crazy när vi kom dit. Det första som hände var att vi fick mata strutsar och jag klappade en på halsen. Det var fan helt jätteläskigt. Jag trodde att jag skulle bli uppäten. Men det blev jag inte. Sen åkte vi berg-&-dalbana och tittade på delfiner osv.

Axel klappar en struts. Visste du att strutsens hjärna är mindre än sitt ena öga?

Vi hittade en konstig skylt. Jag tror den betyder att tigrar som åker hiss bör akta sig för de farliga röda laserstrålarna som flyger runt ovanför huvudet på folk.

En annan konstig skylt var den som satt på handtorken. Varför i hela friden har handen en ring på fingret? Vad ska det symbolisera?

När vi skulle åka hem på eftermiddagen blev vi så himla trötta. Jag somnade i typ tio minuter på asfalten i väntan på bussen! Då är man fan trött!

När vi kom hem köpte vi ärtsoppa och bakade kladdkaka! Konstig blandning. Sen såg vi The Notebook. Den var trevlig. Tre stabila sjörövare av fem möjliga.