München Hoben

Peter ringde mig svintidigt på tisdagsmorgonen, nästan mitt i natten (klockan var 10, jag svär). Han säger i princip "DU ska gå på München Hoben!". Jag liksom "njaae, jag har lite dåligt med kosing, typ 20 kr på kontot och sådär". Men han insisterar på att låna mig 200 kopokas och då är man ju inte den som är den som är den liksom.

På min fejsbook: "VEM SKA PÅ HOBEN? (OCH SUPA)". Sedan tog det en timme innan Jocke essemessade och sålde en biljett till mig. Jag psyklade till Key och lämnade tre tjugolappar, en tia och tio enkronor till Richard som hade biljetten. Sen åkte jag till glasbanken och handlade fyra starka. Det är alltid så jobbigt när man ba "öh, kan du ta en tjuga och sex enkronor först och sen resten på kortet...?". Det är ju så obvious att man inte har en spänn mer än det resterande beloppen på kontot, och det är så läskigt att man liksom har beräknat det innan man ens gått in!

Klockan fyra nånting, jag och Peter marcherar iväg från Ryd. Tanken var att fixa hans biljett vid märkesbacken. Jag hade sagt åt Joanna på skarpen att hålla i en biljett till Peter, och det hade hon gjort. Vi hittade en plastsoffa som vi satte oss på. Men efter en timme så kom det två nördar och en krulltott som skrek på oss, "GÅ AV SOFFAN NU! NI HAR TRE SEKUNDER PÅ ER! FLYYYTTA PÅÅÅ EEEER!!!". Vi var typ mosiga i huvet, för Peter hade tagit med sig Havanna Club och cola (grym drink), och det är lika lömskt som det låter. Vi reagerade liksom inte riktigt, eller, vi ville ju gärna ha kvar soffan. Så vi satt kvar en stund, medan grabbspolingarna härjade. Till slut blev det olidligt, dom var rent av otrevliga. Så vi gick av soffan och sa till dom att ta det chill, det finns ju ingen anledning att vara otrevlig. Då lugnade dom ner sig och ville skaka hand och allt, vafan. Jävla skitungar.

Jag har nån form av minnesluckor, för jag minns inte hur vi kom in på området. Men jag minns att jag står längst fram i publikhavet när SMK spelade. Det var coolt, men jag har typ ont runt bröstkorgen idag. Det var rätt hårt tryck framåt. Efter det gick jag mest runt och letade efter folk. Festligt!