Svarta lördagen

Jag lämnade mitt hem iklädd illaluktande mundering. Klockan var runt halv nio på morgonen. Jag begav mig uppåt två trappor till Stefans nya lya. Klampade in eftersom det var olåst och vrålade "NU KÖR VI FÖR I HELVETE!" och möttes av en sovande Danne och en nyvaken Stefan; "vafan, vafan är klockan?". Sen var det fullt ös. Folket droppade in med skumpa, vindruvor och kaneläpple och fest! När allt var slut styrde iväg till origo där det riktiga förkröket skulle vara.

Vi fick köpa sill, köttbullar och potatis för det förmånliga priset 10 kr. Ölen kostade likaså. Det var bara att köra. FOUL gycklade, men jag hörde typ inte. Folk skrek "MER HUD" mellan låtarna. Sen gycklade Läx och det var samma sak där, fast dom klädde av sig ordentligt. Martin hade bara en äggmaracas framför penis (haha Pernius-referens! (okej, bara jag fattar typ)). Dessirée var den första kvinnan som äntligen hotade med att sparka Björn i pungen om han tog av henne något. Vill man inte så ska man aldrig behöva bli tvingad!

Det kommer till en viss punkt då det spårar. Det gör det alltid. Potatiskrig. Okej, moget. Jag typ klättrar upp på den stora träbron och pissar mitt framför alla. Så ball var jag! Alla killar vrålade och tyckte det var hur spexigt som helst medan alla tjejer skrek att jag var äcklig. Kände mig som en jävla litterär person, typ Sune?

Sen lämnade vi psyklarna vid origo (hur tänkte vi där?) och gick mot vallaskogen och Svarta vägen. Det var kaos så mycket folk det var. Vi fick en biljett som dom rev och så fick man öl. Sen fick man en tetra vin som alla trodde hade gått ut sedan två år tillbaka. I själva verket var det bara väldigt äckligt. Stationen efter var Läx's shotstation och man fick INGA extra bara för att man var patet. Men Martin lyckades fan sno med sig 10 stycken! Sen satte han sig på marken.

Det var typ inget mer häftigt som hände på rundan. Man pratade med folk och gick runt och blev allt nyktrare, för det där vinet kunde jag faktiskt inte dricka. Jag försökte tre gånger, men det vände i halsen varje gång. När rundan var slut åkte jag, David och Stefan hem till Davids rymdskepp. Tyvärr kunde vi inte gå in eftersom Mona var på krigsstigen, så David hämtade hela sin musiklåda istället och så satte vi oss på en parkbänk i en fin park och spelade musik. Jag köpte även en sprite att blanda ut vinet med. Det funkade. Det var gitarr, det var mandolin, det var minst tio olika flöjter och en slags saxofon-variant. Väldigt spännande. Vi spelade i typ en timme, klockan var runt sju, och då kom det en arg 30-åring som tyckte att vår musik var dålig.

"Hade ni spelat bra musik hade det varit en annan femma, men nu tycker jag det låter dåligt. Vi försöker äta middag här och det låter rätt in i vårat fönster. Det är faktiskt lördag och klockan är sju nu så jag tycker att ni kan lägga ner". Jag försökte typ fråga henne vad som var bra musik, så att vi kunde lära oss, men David kontrade raskt; "Du, då tycker jag du kan ta och gå hem och äta din middag så kan vi sitta här och spela, för det är faktiskt lördag och klockan är sju". Då gick hon därifrån. Klart överrumplad och en gnutta förbannad.

Johan kom efter en stund och så satte vi oss i bastun, som var sjukt lyxig (jag fattar inte vad det är för ett jävla område det där, Davids rymdskepp och lyxbastu hit och dit, vafan!). Vi bastade en timme nånting innan vi drog iväg till colonia till nån fest med gamla D-groupare. Några hade poolparty och några hade gitarrfest. Vi körde mer gitarrfest.

Gitarrfest.

Sen blev klockan 23 nånting och jag kände mig helt slut. Ville hem. Gick ut och sålde min SOF-discobiljett för 20 spänn (korkat). Upptäckte att alla var borta, men sen såg jag typ Juan och några. Jag såg läskiga Richard och pratade med honom i typ fem minuter. Jag tror han tyckte jag var jobbig, för jag försökte driva med honom, men jag kommer inte ihåg vad jag sa.

Jag kom på att jag hade glömt min ryggsäck hos den där snubben, så jag sprang tillbaka och knackade på fönstret, men utan framgång. Ingen var där. Jag hittade en ryggsäck på marken och trodde det var min, sen sprang jag runt och letade efter min cykel, men den var försvunnen. Sen kom Adde och jag typ HALLÅ! HJÄLP! Han hjälpte mig att komma in i lägenheten, där jag hittade min riktiga ryggsäck. Adde påpekade att jag hade fel tröja på mig också. Hur nu fan det kunde ha gått till? Men jag hittade allt. Med min nyvunna tur lyckades min hjärna tänka tillbaka till var jag ställde cykeln. Jag sprang dit och blev överlycklig över att ha hittat den. Sen cyklade jag raka vägen till Joanna och berättade om allt som hade hänt (se ovan).