En arbetslös vecka

OBS: Varning för långt inlägg.

För att vara arbetslös så har jag haft en jävligt intensiv vecka.

Började måndagen med att städa hela biljardrummet i en timme. Det såg ju ut som SKIT där, blod på väggarna och öl över hela golvet! Jag vet INTE vem som gjorde det! Men en sak som är säker är att det är en mycket sjuk person som har gjort det! Sen höll jag på och mailade folk hit och dit som inte har lämnat igen sina biljardnycklar. Efter det sökte jag jobb i fyra timmar och lagade mat.

Tisdagen började med ett besök på US för att testa lite diverse saker. Fick lite tabletter där och körde raskt iväg till arbetsförmedlingen för att skriva in mig som arbetslös. Det tog en halvtimme att köa fram till inskrivningen. När jag väl kom fram fick jag sätta mig vid en dator som en jävla apa och skriva in tusen olika uppgifter. Det tog drygt två timmar. Sen kom JayP förbi och skrämdes. Han var också arbetslös, men skulle på intervju dagen efter. Efter en halvtimmes väntan fick jag komma in till en afrikansk kvinna med tyg på huvet som snackade om ersättning och A-kassa hit och dit. Jag typ "men om man vill ha ett jobb då?". *stön*

Sen gick jag och Jeppe och tog en glass och snackade om hur utstötta och förtvivlade vi var. På kvällen lagade jag och Joanna smörgåstårta. Spexigt! Konferens-känsla. Plötsligt ringde Joel och så tog vi en öl på HG och snackade om gamla tider och nya tider. Trevligt.

Onsdagen var fan helt sjuk. FRRYD skulle ha en monter på Kalasmottagningen så jag sprang upp i kansliet och hämtade en nyckel till Biljardrummet för att hämta en kö. Morsan ringde när jag var som mest bajsnödig, men lyckades hålla tillbaka baklinjen i onside-position. Hon var frustrerad och orolig och lite arg på mig på grund av min jobbsituation. Jag förklarade att jag inte kunde göra så mycket åt den just då med tanke på detta event som skulle hända. Då blev hon sur och lade på. Pappret var slut i toaletten så jag bordlade mötet med ändringen till senare. Hämtade kön och körde tillbaka till kansliet. Där skyfflar vi på en massa sängar och grejjer på en spexig cykel med två framhjul. Sen är det bara raka vägen till Kalas! När vi kom fram kom vi på att vi hade glömt dukarna. Så vi tog en kebab-lunch och sen cyklade jag hela vägen tillbaka till Kansliet för att leta efter dukarna. Tyvärr kunde jag inte leta så noggrant på grund av att de bruna anfallarna började slå hål i baklinjens försvar. Jag hittade inga dukar alls, men jag tror att jag slog rekordtid på cykel från kansliet och hem. Sen åkte jag tillbaka snabbt som attan till Kalas och började genast informera folk om FRRYD. Detta gjorde jag i tre timmar.

När allt var slut och vi hade städat färdigt så ringde min mor IGEN och sa samma saker som tidigare på dagen. Okej, sa jag. Tanken var att vi nu skulle basta en stund, dricka öl och sedan gå och se Moneybrother på kalasmottagningen. Det första i planen gick kanonbra. Förutom att min hud typ fuckar ur när jag sitter i en bastu. Men när vi tänkte åka in till Kalas så ringde vi nån som var där som sa att Moneybrother redan hade spelat och att allt var helt dött nu. Så vi tänkte, ämen fan vi tar HG då? Tyvärr satt det fem pers på HG, varav alla var såna som brukar jobba. Men då tänkte vi att flamman brukar ha öppet med jazz och tigerburgare på onsdagar. Men när vi kom dit så var det helt igenbommat. Jahapp, tänkte vi. Så misslyckat. Det slutade med att jag åkte hem, för jag var inte så sugen på att dra in och käka kebab en gång till, vilket de andra skulle göra...

Torsdagen spenderades med att söka jobb. Jag satt verkligen 4-5 timmar och bara fixade med jobb och ringde hit och dit. Jag fixade arbetsintyg och betyg och referenser och hej och hå. Först var jag hos Monica Nellmark, som är sångpedagog för spexets skådisar. Först var det uppsjungning och sånt, sen skulle vi sjunga Taube-låten som vi hade repat in över sommaren (jag hade valt sjösala vals). Vi fick instruktioner efteråt om hur man kan förbättra sin det vi just hade sjungit. Det sista som hände var att hon gav oss i läxa att nästa torsdag sjunga en fulsång. Jag tänkte typ att hon menade ett gyckel av något slag, så jag tänkte bara, ämen jag väljer bara ett gammalt Läx-gyckel.

Sen var det fest hos Emil. Drack en halv flaska vin lite snabbt och så ringde mobiltelefonen. Jobbintervju imorrn kl 09.30, kan du då? "Visst självklart!" utan att tänka efter. Äh fan... sup hårt, vakna hårt. Blir lite grymmare så. Sen smällde det.

Fredag. Vaknade som en röv. Krälar till duschen. Tvingar i mig en apelsin. Tuggar ett tuggummi. Stirrar i tio minuter. Ringer numret jag fick dagen innan av telefontjejen och frågar vart fan jag ska! Snubben i telefonen ba... "öh järnvägscaféet vid tågstationen om 20 min". Jag stönar högt och cyklar iväg. När jag kommer dit så sitter det en kille med en lite för stor kostym och flottig sidbena vid en laptop och hälsar ivrigt på mig. Hej hej. Sen sitter han och snackar i 20 minuter om jobbet och hur bra det är, förklarar vilken sorts människa han är och hur bra hans karriär har gått. Jag får knappt en syl i vädret. Sen välkomnar han mig till utbildningen på tisdagen. OKEJ-J-J-J...!

På kvällen senare hade jag tänkt ta det lugnt för att styra stortrumma till lördagen. Men sen sa Jeppe att vi skulle ta lite hos Mattias, och eftersom jag hade fått jobbet och var så glad över det så körde jag lite folkbärs och gick dit. Det slutade på HG och jag fick agera wingman åt Tenman, men han var för smart för de tjejer som jag erbjöd. Dessutom hade han ganska höga krav. Han ville ha antingen en flickvän eller orgie. Klockan 03.15 stod vi utanför HG och rökte. I vanlig ordning ställer sig folk som på led för att låna cigg. Men där var jag klyftig. Jag sa till alla grabbar att dra åt skogen och alla brudar att de fick en cigg om de ville bli Tenmans flickvän. Det gick inget vidare. Det sista som hände var att en tjej blev skitsur och skrek "MEN FAN HAR NI CIGG ÄLLÄR INTE!!!". Då tröttnade jag, sa hejdå och gick hem.

Lördagen var lite knepig. Joannas kompis Sandra var på besök och dom skulle på fest hos systrarna Sjölander i min gamla lägenhet (sjukt). men jag pallade inte riktigt det. Jag tänkte att det var fler som man kände hos Dessi, för hon fyllde år. Jag kom in genom balkongen och möts av typ 20 pers utan byxor som sitter och småpratar, tuttmemory, fotboll osv (Zlatan gör mål med magen). Det var nästan lite jobbig stämning i början. Tre timmar senare står jag Figge, Jocke och lite olika spexpersoner och dansar utan byxor i vardagsrummet till dundersteket. Spex!

Sen var det HG osv.

Söndag, ja vafan... inte många knop. Davids skrammelorkester repade för första gången hemma hos mig och körde igenom lite låtar. Det var rätt coolt. Sen gick jag till Kansliet och lånade ut grejjer till en massa studenter. Läskig ansvars-känsla.