torsdag, september 10, 2009

Hej! :D Nehej... :(

Jag fick ju jobbet som representant för Individuell Människohjälp från Nordic Fundraising i fredags. Så utbildningen började på tisdagen. Jag kom dit, en minut försenad och möts av fyra nittonåringar som sitter runt ett bord och en långhårig 21-åring som välkomnar mig dit. Jag kände direkt att den totala intelligens-nivån i rummet dubblades när jag klev in, och jag anser mig inte ens vara en av den mer intelligenta typen. Vi berättade kort om vilka vi var och sen började den långhåriga killen snacka om Zimbabwe i två timmar. Sen snackade han om hur man gör och vad man gör i två timmar innan vi fick ett manus som vi skulle öva på tills dagen därpå.

Jag vet inte varför, men det kändes inte bra. Det kändes inte som att jag nu skulle ut och göra en medmänsklig god gärning, en heroisk insats för rättvisan och jämlikheten. Nej, snarare kändes det som att jag nu skulle ut på stan och sälja samvete till folk. För inte fan kan man väl tro att man med individuella donationer kan rädda ett land stort som Finland, där var femte person har HIV eller AIDS, där 80% är arbetslösa, där det finns över en miljon föräldralösa barn, där medellivslängden nästan tangerar medelåldern i Sverige. Men man kan göra det bättre för vissa! Ja, säkert. Men visst är det smartare om alla rika länder, istället för att skicka bomber och vapen hit och dit i världen, skickar mat och material till fattiga länder för att bygga skolor och verksamheter. Men vad tjänar man på det? Allt.

När dagen var slut var det drama med spexet. Tyvärr är detta hemligstemplat.

På onsdagen började vi med att spela rollspel kl 12 i en timme. Sen gick vi till Gyllentorget, fick varsin pärm, ett band över axeln och en penna och sen gick vi ut och började värva. Till en början fick jag inte ens stopp på folk. Alla går bara förbi och skakar på huvet. I bästa fall säger dom "inte intresserad hörrö", man typ "men du har ju inte ens hört vad jag har att säga!". När jag äntligen lyckades stanna någon så började jag typ stamma och prata osammanhängande. Det var pinsamt. Men det gick lite bättre efter några försök. Tyvärr hade jag dock inte fått en enda värvning när dagen var slut. En annan kille hade fått fyra stycken. Jag kände mig kass på många nivåer.

Det var två jobbiga utbildningsdagar. Jobbet börjar på måndag. Då måste man få 2 om dagen för att få jobba. Blir tufft. Undrar om det kommer gå, med tanke på min svaga inledning.

På kvällen gick jag till Anders och drack öl, kollade fotboll, svor och drog bögskämt med Joel, Fred och Lång-Erik. Grabbigt, men välförtjänt.

2 kommentarer:

Karin sa...

Klart det går!

Ammi sa...

Denna bloggen var kanske för mycket länge sen, men jag kände att jag var tvungen att kommentera lite, då jag själv ska på jobbintervju hos Nordic Fundraising imorgon. För det första är du lite för, hur ska man säga, du tror för mycket om dig själv helt enkelt. När du sen inte värvar en medlem så visar det ju på ditt lack på kompetens och kunnighet. För det andra GÅR det att göra skillnad. När jag var 9 år gjorde jag en skillnad på 5000 kronor, som gick till en familj i Afrika. Och jag påpekar att jag var nio år. Det är ett bevis på att det finns hopp för alla!

Tack för mig, Ammi