Spex och jobbångest

En rolig grej är att första lilla fragmentet av manuset till spexet var färdigt i torsdags, så vi fick provspela första två scenerna. Det var sjukt roligt! Nu börjar det äntligen kännas som att det händer nånting!

En tråkig grej är att jag gick hela jobbveckan med bara ETT värv. Dessutom hade de andra i laget inte heller värvat så bra, så jag fick en liten utskällning av PL-Sandra på telefon. Åtminstone JAG måste ju ligga på snittet eftersom jag är teamledare. Huugaligen... man vill ju inte få kicken. Måste börja ta i med hårdhandskarna snart tror jag. GE PENGAR NU FÖR I HELVETE!

Det känns så konstigt att jag inte lyckats få ett jobb där jag faktiskt utgör en del av samhället. Varför finns det inga sådana jobb längre? Varför är de enda jobb som finns just nu telefonförsäljarjobb? Ingen skulle klaga om telefonförsäljarna försvann. Jag tror att folk rent av skulle bli lyckligare om sådana människor som jag inte stod och härjade på folk om att gå med i olika biståndsorganisationer. Det skulle kännas meningsfullt att bara stanna hemma och inte irritera stackars svensson. Undrar hur meningsfullt det skulle kännas att gå på socialbidrag på grund av bristande arbetsmarknad. Incitament hit och dit. JAAA vafan om det FANNS ett jobb så skulle jag ta det, men det FINNS JU INTE FÖR I HELVETE!

JÄVLA FAAN FÖR I HELVETE!