Var hos morfar på julafton och käkade julbord. Han är något speciell min morfar; en riktig krutgubbe. Han är närmare 80 bast och är ofta ute och hjälper oss att bygga upp ett större hus på vårat landställe. Han klättrar runt på stegar hit och dit, är uppe på taket och spikar och härjar. Inte ens jag pallar det!
Hur som helst, på detta julbord så erbjuds det alltid snaps. Morfar kom fram till mig med en fin sexkantig glasbehållare med ljusgul vätska i och en liten lykt-liknande butelj som plinkade en liten julmelodi när man lyfte den från bordet, vars innehållande vätska var mer ljus och klar.
- Nå, Axel! Ska du ha en snaps? frågade han barskt.
- Ja, jo, det kan jag ta, svarade jag försiktigt, men uppriktigt.
- Ska det vara Beskt eller Norrlands? sa han och spände blicken i mig.
Jag funderade ett par sekunder och tittade bedjande runt mig efter en ledtråd om vad jag borde välja, men förgäves. Alla bordsgrannar satt fokuserade på sillen och min mamma satt bredvid och nickade uppmanande, av nån jävla anledning. Jag resonerade i huvudet att eftersom min morfar är från norrland så kanske han är lite lokalpatriotisk och borde tycka om att jag tar norrlands-snapsen.
- Norrlands! svarade jag förhoppningsfullt.
- Fjolla! suckade han och ställde ner den sexkantiga glasbehållaren med den ljusgula vätskan i, samtidigt som han vände sig om besviket.
Ja, nog fan är jag bra fjollig. Jag undrar om han är besviken på att han bara fick en enda manlig avkomma, och så blev det en stor fjolla. Jag orkar ju inte ens bygga ett hus.
fredag, december 25, 2009
Fel svar
Etiketter:
familj,
iakttagelser,
jul
----------------------------------------------
Raxl Snaxel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
