Oj vilket äventyr det har varit. Det var verkligen med blandade känslor man gick av scenen sista föreställningen. Nu tänker man liksom... ska man göra det igen? Visserligen gick det ju bort i princip alla kvällar i januari-februari, men å andra sidan var det ju så jäklarns kul i slutändan. Det tål att funderas på!
De traditionsenliga "spritvisorna". Detta år handlade de om cider. Sött och sliskigt!
Här står jag bredvid min mor. Hon ser så stolt ut att man tror att hon ska spricka. Det var min konstnärlige syster, Agnes, som tog bilden.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar